Det är ju detta jag har längtat efter. Mer jobbtimmar = Mer pengar = Självständig = Leva normalt... 

Eller? Leva normalt ska man kanske inte kalla det. När man ibland inte äter något på en hel dag, eller går och småäter för att få i sig något över huvudtaget. Kombinatioen av att inte har fått i sig någon mat + stressig dag på jobbet + extra mycket hormoner denna veckan + all annan sk*t som snurrar i ens skalle gör det inte bättre. 

Jag har inte alls hunnit med någon boxning heller, vilket gör mig mer deprimerad. När man jobbar 7 dagar i veckan missar man så mycket också. Denna helgen missar jag en väns 20års fest, förra helgen min "syster" Jennies kalas. Helgen innan det, min syster dotters 3 års kalas. Tradigt måste jag säga...

Denna veckan har jag hunnit vara lite social med två tjejkompisar. Emelie och Linnéa och deras söta barn Albin och Elwira. Det har varit mycket trevligt! 

Har inte sökt bidrag hos socialen på två månader och hade inte tänkt göra det denna månaden heller.. men det verkar som att jag måste det i alla fall. Ligger 2000 back för att jag inte sökte förra månaden och så blev jag tvungen att låna pengar av en närstående vilket jag tycker är det något av det värsta som finns... Nu har jag knappt så jag kan köpa mjölk och det är långt kvar tills lönen kommer och när den kommer är det ju viktigtast att räkningarna blir betalda så att man inte hamnar i trubbel. 

Pengar är ju inte allt... men come on!... man är ju ingenting utan pengar i dagens samhälle. Det skulle varit ett pengafritt samhälle, men nu.. utan pengar så finns man ju knappt... jag bara svamlar nu. Bäst jag håller tyst!

Jag tar en dag i taget i alla fall! Imorgon måste jag köpa kattmat. Det är ju viktigare att de får mat. Jag överlever!

Hej hopp!