Idag klockan 8 ringde jag till veterinären och bokade tid. Fick en tid klockan 13.15.  

Jag och A åt frukost och gjorde oss färdiga. Sen tog vi bussen till Kallinge, till mor och far. Vi klappade och pratade med Sotis, sjuklingen. Sen fick vi in henne i kattburen. Hon bokstavligen nästan sprang in. Jag tror att hon trodde att vi skulle till Köpe, (ute på landet där hon växte  upp).

Sotis var lugn i bilen, det är hon alltid. Alltid lika lugn och snäll.

Mamma och pappa var helt inställa på att hon skulle få avlivas, speciellt mamma. Vilket smittades av på mig, men jag tänkte inte ge upp så lätt...  

Det började för några veckor sedan då pappa sa i telefonen att Sotis inte mådde bra. Jag åkte och hälsade på och såg direkt att något var fel. Jag började gråta när jag såg henne för hon såg verkligen jättesjuk ut. Hon var snorig, hon nös ofta och var helt matt i kroppen och orkade inte göra någonting. Hon varken åt eller drack på flera dagar.    

Jag tog hem Sotis till min lägenhet och hade henne i två nätter och hon började äta och verkade må mycket bättre! och det såg ljust ut för henne.

Jag kom själv fram till att det kunde varit kattsnuvan, vilket ger de symptomen.

Men bara för att hon faktiskt började bli bättre så tyckte mamma och pappa att vi skulle vänta med att åka in till veterinären.

Men efter någon vecka sa pappa i telefonen att hon var dåligt igen. Jag åkte och hälsade på och den stackaren kunde knappt gå. Dock var hon mycket piggare än var hon var förra gången hon var sjuk och hon åt mycket bättre. Men nu var det väldigt konstig för hon hade svårt att gå och gick med huvudet på sne, helt skumt! Hon kunde inte heller gå långt förens hon ramlade omkull. Hon ramlade även i vattenskålen bara för att hon inte fick hjälp av mamma och pappa... hmm... det hade även runnit ifrån örat. Så nu tyckte jag att vi verkligen skulle åka in till veterinären.

När vi kom till vet. så blev Sotis undersökt och det de kom fram till var att hon hade öroninflamation och att det hade satt sig på balanssinnet. Så vi fick recept på antibiotika som hon nu ska få en gång om dagen i tio dagar, och hon ska stanna hemma hos mig så att jag kan se till att hon verkligen få i sig tabletterna. Dock är jag inte van vid att trycka ner tabletter i kattershalsar men det ska nog gå bra, första tabletten ska hon få imorgon. Nu ska hon få mycket kärlek också!

Och mamma och pappa som verkligen trodde att vi skulle avliva henne de verkade inte ens ha lite hopp om henne... speciellt inte mamma... hon skojjade till och med på vägen till vet. att "åhh vi ska avliva Sotis!" med ett skratt. KUL MAMMA! eller inte...   

ha det gött haaaj!